utmaning..

Kom precis hem efter att ha varit hos dig. Så "vaken" som du var idag har du aldrig varit!! Du vred ditt huvud för att titta på mig och du rörde din arm så att jag kunde ta din hand! När man frågade dig något nickade du eller skakade på huvudet. Jag hälsade från alla, bl.a. Johan som sa han ville hälsa på, jag frågade om du skulle vilja det och då nickade du!! Berättade även att jag hade match imorgon och frågade om du trodde det skulle gå bra, det trodde du!! Jag ska besöka dig innan matchen.... i eftermiddag blir du och de andra flyttad till det andra rummet, så mitt besök idag blev kort.

Din andning var lite ryckigare, men det beror på att du är såpass vaken. Läkaren sa att dina lungor är i storlek som hos en baby, och att maskinen egentligen styr dina andetag, men att du vill andas snabbare än maskinen.. och att det är därför det ser jobbigt ut.

Du försökte prata med mig, men det är svårt att läsa på dina läppar, det blir verkligen en utmaning för att vi ska kunna kommunicera.. men jag tyckte mig kunna läsa mamma!!

Annars var det både skoj o lite jobbigt att vara hos dig.. din puls och ditt blodtryck gick upp när jag var där, de sa att du var glad att se mig.. men samtidigt ser jag att du blir mer stressad, så då är det lite jobbigt att stå vid sidan om, du vill röra dig mycket och försöker prata. Vilket gör ont i mitt hjärta att se, när jag inte kan hjälpa dig!

Läkaren berättade att de hade frågat dig imorse om du hade ont någonstans och det hade du INTE, eller om det var jobbigt att andas, och det verkade du inte heller tycka.. Nu tycker jag att vi fortsätter med dessa framsteg!

På söndag kommer pappa ner några dagar, så hoppas jag att de andra också kommer ner snart igen..

Vi älskar dig Lars, forsätt kämpa!