Jag skulle ha skrivit det här igår när vi kom hem men pga strömavbrott så kunde jag inte göra det men strömmen kom tillbaka och nu sitter jag här. Dom här dagarna har varit fruktansvärt jobbiga.
När du åkte in med ambulans till akuten trodde jag inte att det var så här allvarligt och insåg det inte förrän du hamnade i respirator. Jag och Eva var till dig på nyårsafton innan du hamnade i respirator. Det sista du sa innan jag gick var att du älskar mig. Jag hoppas att du kommer kunna säga det igen för jag älskar att höra dig säga det. Nyårsnatten vart det inte mycket sömn alls för det första så hade Moa fått magsjuka och sen en stund efter tolvslaget ringde Eva och berättade att du var sämre och kanske inte skulle klara natten. Jag har aldrig varit så rädd tidigare. Hur skulle jag klara av att förlora dig. Det har ju varit du och jag hela mitt vuxna liv.
Tidigt på morgon kom Eva och Leif för att hämta mig och Moa. Det enda jag kunde tänka på då var om jag skulle hinna se dig innan det var försent. Elin kom och det gjorde även din mormor. Jag tror att vi alla trodde att det var slutet.
Sen på natten fick du flyga ner till Karolinska och Ecmo-enheten. Det var din enda chans och jag hemskt glad att vi tog den. Vi åkte ner till Stockholm allihop på morgonen. Jens och Ingrid tog med sig Elin och din mormor i sin bil. Jag och Moa åkte med Eva och Leif. Moa tittade på sina ponnyhästar hela resan. Jag fick en massa sms på vägen ner från folk som tänkte på oss och höll sina tummar. Alla ville att jag skulle uppdatera hur du mådde när vi hade fått träffa dig. När vi kom fram och fick träffa dig så fick vi veta att resan gått bra och du var inkopplad på maskinen. Du hade varit vaken en stund berättade dom och det var helt fantastiskt att få höra.
Vi åkte sen till Elins lägenhet där alla utom Leif sov. Han tillbringade natten hos Jens och Ingrid.
Natten var ganska jobbig Moa fick hög feber så när morgonen kom beslutade jag mig för att Moa behövde sin mamma mest då så jag stannade kvar med Moa när dom andra åkte till dig. Moa fick alvedon och sen försvann febern så på eftermiddagen var hon så pass pigg att jag kunde åka till dig. Vi träffade läkaren som visade oss röntgenbilder och visade oss hur dina värden förändrats. Han var väldigt positiv och tror att det här kommer bli bra.
Natten tillbringade vi på samma sätt och denna natt hade Moa hosta så det var svårt att sova. Efter frukost och när vi packat färdigt åkte vi till dig igen. Var in till dig och dina värden hade blivit ännu bättre. När dom skulle vända dig så tog jag, Moa, Leif och din mormor och åkte hemåt. Nu kändes allt lättare. När Moa och jag kom hem dröjde det inte länge innan det blev strömavbrott
Jag vet att allt inte är över än vad som helst kan hända men jag hoppas verkligen att du blir bra och kommer hem till oss. Vi behöver dig. Jag kan inte föreställa mig ett liv utan dig. Jag älskar dig.
Nu får Elin fortsätta berätta hur allt går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar