när verkligheten kommer ikapp...

ytterligare en såndär kväll..... när jag inte kan somna, jag tänker på dig, saknar dig och önskar att det hela är en dålig dröm. Jag kommer på mig själv med att vakna på nätterna, vanligtvis vid 2 tiden för att sedan ligga vaken 2-3 timmar och tänka på dig... vid flertalet tillfällen har jag kommit på mig själv med att fortfaramde klura på hur vi ska kunna kommunicera och undra hur pass vaken du ska vara "nästa" gång jag kommer till sjukhuset, men så kommer verkligheten ikapp en och jag inser att det inte blir någon nästa gång.. det gör så ont!

Var ute med skolan och åkte långfärdsskridksor igår, och på hemvägen när isen äntligen blev bra och solen sken i mitt ansikte åkte jag ifrån de andra och tänkte på dig och pratade med dig istället, tror du hade uppskattat att vara med om dina friska lungor hade fungerat tillräckligt bra.. men jag tittade upp mot solen och kände din närvaro! Jag saknar dig...

Jag åt lunch med Mia på stan idag och vi pratade om dig och alla fina minnen du har gett oss.. sen kom den där "verkligheten" och gjorde sig synlig igen.. läste några fina rader som någon skrivit om dig och tårarna började rinna... Mitt på Drottninggatan.... men så blir det ibland.. det var tårar av kärlek! Av rent egoistiska skäl önskar jag att du fortfarande var hos oss, jag saknar dig så fruktansvärt.. men så trasig som din kropp började bli mot slutet hade det inte varit rätt mot dig.... men du ska veta att vi tänker på dig JÄMT och att du alltid kommer att följa oss på resan genom livet..

Jag älskar dig Lars...

änglar finns

- du är en...