Tack och lov att jag har Moa.
Tänk vilken lycka vi kände när vi förstod att vi skulle bli tre i familjen då kunde jag aldrig tro att vi skulle bara bli två igen.
Jag såg brudklänningen igår igen. Har inte sett den sen innan din transplantation. Att jag skulle vara så envis. Hade du fått bestämma hade vi varit gifta men jag tyckte att vi hade all tid i världen. Du som ordnade allt så perfekt och så blev det inget. Det var ju våran bröllopsbild som skulle ha varit i tidningen i år inte din dödsannons.
Nu vaknade Moa och det är dags för frukost
Vi saknar dig väldigt mycket.
Vi älskar dig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar