söndag 27 februari 2011

Vårt varmaste tack

Vårt varmaste tack för allt deltagande i vår stora sorg efter
Lars Månsson
för alla blommor,brev och samtal till hemmen,de vackra
blommorna vid begravningen och alla gåvor till minnesfonder
och tack ni som bidrog så innerligt att vårt farväl
blev så ljust och vackert vid begravningen.
Rosi och Moa
Eva och Leif
Elin och Kerstin




fredag 25 februari 2011

Tack

Nu är begravningen över. Det var riktigt fint och många tårar föll. Riktigt jobbigt var det i kyrkan. Så vackert. Många fina blommor. Moas och mitt blomsterhjärta var väldigt fint.
Lars var en riktigt älskad person. Det var så många som tyckte om honom. Han kommer alltid att finnas kvar i mitt hjärta och i mina tankar. Genom Moa lever han vidare. Jag älskar honom nu och för alltid.

Jag vill tacka alla som kom och gjorde det till ett fint farväl av Lars.
Ingela tack för att du kom. Du var ett stort stöd för mig.
Tommy,Henke, Jannike, Bill, Veronica, Robban och Frisco att ni kom betyder väldigt mycket för mig/oss. Det som Moa fick var otroligt fint gjort. Ni är guld värda allihop som var med på den gåvan. Vi ses i Läkerol Arena i höst och jag hör av mig om jag har vägarna förbi så kanske barnen kan leka.
Jennie min goa vän tack för att du kom. I höst ska vi till Gävle igen.
Min familj/släkt tack för att ni kom. Det betyder mycket för mig.
Jag vill tacka Lars familj. Mina svärföräldrar och underbara Elin. Ni är verkligen bäst. Vilken tur jag har som har er. Bättre svärföräldrar kan man inte ha. Elin min härliga "stora syster". När jag var liten ville jag så gärna ha en äldre syster och nu genom att jag träffade Lars så har jag dig. Jag älskar er väldigt mycket.
Moa min prinsessa sov i kyrkan. Dig vill jag tacka för att du är du. Min solstråle min lycka. Du är det bästa som hänt mig och Lars. Älskar dig mest av allt.
Tack alla andra som kom. Lars hade älskat att varit med och fått prata med er alla. Det var ju det Lars gillade mest att prata med folk.









Jobbig dag

Jag har varit på några begravningar. De flesta gångerna har det varit en äldre människa som begravts och då har det känns mer naturligt än sista begravningen jag var på när min kusin Alexander skulle begravas. Jag trodde då att hans begravning skulle vara den jobbigaste jag varit på men så fel jag hade. Idag har vi begravning av Lars. Min älskade Lars. Moas pappa. Varför skulle han inte få vara kvar hos oss. Vi som älskar honom och som behöver honom. Jag vet att jag kommer att klara av allt själv nu men det hade varit så mycket lättare med Lars hjälp.

Idag blir en jobbig dag

onsdag 23 februari 2011

en dikt från "ditt" perspektiv?

Allt är bra
Döden betyder ingenting. Jag har bara dragit mig
tillbaka till ett annat rum. Jag är jag och du är du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Nämn mig vid mitt vanliga familjära namn,
Tala till mig på samma sätt som du alltid brukade göra.
Ändra inte ditt tonfall. Håll sorgen borta från din röst.
Skratta tillsammans med mig, som vi alltid brukade
Skratta åt vardagens småting.
Var med mig. Le med mig. Tänk på mig. Bed för mig.
Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag.
Livet betyder det samma, ingenting har skett som förändrar det.
Livet går vidare för att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap.
Varför skulle du sluta tänka på mig,
för att du inte längre kan se mig.
Jag väntar på dig för en kort stund.
Alldeles i närheten.
Allt är bra.
Henry Scott Holland, 1847-1918

vacker sång...

en bekant till mig skickade den här sången, hon förlorade sin bror när hon var yngre..
den är fantastisk vacker..
jag saknar dig älskade bror... tänker på dig varje dag!

http://www.youtube.com/watch?v=jOOM2yLk_NA

Svartviks kyrka

Idag har vi tagit ett beslut om att begravningen kommer att flyttas till Svartviks kyrka. Detta pga av det kommer så mycket folk som vill ta ett sista farväl av Lars. Jag tänkte att det kanske kan vara så att någon som vi inte riktigt vet vem det är som har anmält sig kanske läser bloggen. Blommor som blivit skickade kommer automatiskt att flyttas till Svartvik. Det är fortfarande samma tid som gäller. Svartviks herrgård ligger på andra sidan E4 så man kan med fördel parkera där och gå över E4 till kyrkan. Var uppmärksam på att det är mycket trafik. Titta åt båda hållen innan ni går över.


Lars jag saknar dig så otroligt mycket och älskar dig enormt mycket.
Jag har så svårt att fatta att det är dags att ta ett sista farväl på fredag.

söndag 20 februari 2011

Jag fick låna en ängel

Hittade en sång som jag tycker passar väldigt bra

http://www.youtube.com/watch?v=NLlQ28YXlMg


Jag älskar dig och saknar dig väldigt mycket


lördag 19 februari 2011

jag saknar dig..

Snart har 3 veckor gått, och jag tänker på dig varje dag! Jag spelade basket för första gången på 3 veckor i tordags och därefter en turnering igår. Det gick väl inte så bra som jag hade hoppats för mitt lag, men jag tror att du hade varit stolt över mig ändå! Imorgon har vi match med det vanliga laget och då ska jag spela för dig!!

Ikväll har jag varit hos Kalle, Jossan o Lilly på middag, vi satt och pratade om dig hur mycket vi saknar dig! Det är så otroligt många som har hört av sig, men det är ingen hemlighet att folk tycker om dig, så social som du var.. min älskade storebror..

På onsdag åker jag upp till Sundsvall, det kommer att bli en jobbig resa... även om det ska bli sååå mysigt att träffa mamma, pappa, Rosi o Moa så känns det så overkligt att det är för att ta farväl av dig..jag kan inte förstå det, jag vill inte att det ska vara sant..

Jag saknar dig och älskar dig...

måndag 14 februari 2011

en dag av Kärlek..

Pratade precis med mamma på telefonen och vi sa samma sak igår... vi saknar dig så himla mycket och tycker att du har varit borta tillräckligt länge nu och att det är dax för dig att återvända till oss som älskar dig.. men det är ju bara en önskedröm...
Idag är det alla hjärtans dag och jag saknar dig så enormt, jag förstår hur jobbigt Rosi har det idag.. Mina tankar och all min kärlek är hos er alla... dig, när du ser mer på oss med kärlek i blicken och Moa och Rosi där de så tappert kämpar vidare där hemma..
Jag älskar er alla så!!
Querido hermano, dormía con los ángeles..
19780705-20110131

Alla hjärtans dag

Idag känns det extra tungt. Alla hjärtans dag var faktiskt något vi firade. Ibland lite mer och ibland lite mindre. Inser hur ensam jag egentligen är nu. Visst har jag människor runt mig som bryr sig som säger att dom älskar mig men det är inte alls på samma sätt. Visst älskar jag dom men inte som jag älskar dig. Den enda jag någonsin älskat mer än dig är Moa. Moa kommer att kunna göra precis vad som helst och jag kommer aldrig att sluta älska henne. Det är väl så när man är mamma.
Det blir att ha en mysig dag med Moa efter dagis idag.

Jag älskar dig
Jag saknar dig

söndag 13 februari 2011

Dödsannonser

Igår var dödsannonserna i tidningen. Nu vet alla att du inte finns hos oss längre. Men jag har så svårt att fatta att det verkligen är så. Det känns som om du ligger kvar på sjukhuset och kämpar för att få komma hem. Jag säger till Moa att pappa är död och kommer aldrig mer tillbaka men kan inte förstå det själv.
Tack och lov att jag har Moa.

Tänk vilken lycka vi kände när vi förstod att vi skulle bli tre i familjen då kunde jag aldrig tro att vi skulle bara bli två igen.

Jag såg brudklänningen igår igen. Har inte sett den sen innan din transplantation. Att jag skulle vara så envis. Hade du fått bestämma hade vi varit gifta men jag tyckte att vi hade all tid i världen. Du som ordnade allt så perfekt och så blev det inget. Det var ju våran bröllopsbild som skulle ha varit i tidningen i år inte din dödsannons.

Nu vaknade Moa och det är dags för frukost

Vi saknar dig väldigt mycket.
Vi älskar dig


onsdag 9 februari 2011

när verkligheten kommer ikapp...

ytterligare en såndär kväll..... när jag inte kan somna, jag tänker på dig, saknar dig och önskar att det hela är en dålig dröm. Jag kommer på mig själv med att vakna på nätterna, vanligtvis vid 2 tiden för att sedan ligga vaken 2-3 timmar och tänka på dig... vid flertalet tillfällen har jag kommit på mig själv med att fortfaramde klura på hur vi ska kunna kommunicera och undra hur pass vaken du ska vara "nästa" gång jag kommer till sjukhuset, men så kommer verkligheten ikapp en och jag inser att det inte blir någon nästa gång.. det gör så ont!

Var ute med skolan och åkte långfärdsskridksor igår, och på hemvägen när isen äntligen blev bra och solen sken i mitt ansikte åkte jag ifrån de andra och tänkte på dig och pratade med dig istället, tror du hade uppskattat att vara med om dina friska lungor hade fungerat tillräckligt bra.. men jag tittade upp mot solen och kände din närvaro! Jag saknar dig...

Jag åt lunch med Mia på stan idag och vi pratade om dig och alla fina minnen du har gett oss.. sen kom den där "verkligheten" och gjorde sig synlig igen.. läste några fina rader som någon skrivit om dig och tårarna började rinna... Mitt på Drottninggatan.... men så blir det ibland.. det var tårar av kärlek! Av rent egoistiska skäl önskar jag att du fortfarande var hos oss, jag saknar dig så fruktansvärt.. men så trasig som din kropp började bli mot slutet hade det inte varit rätt mot dig.... men du ska veta att vi tänker på dig JÄMT och att du alltid kommer att följa oss på resan genom livet..

Jag älskar dig Lars...
änglar finns
- du är en...

Dekorationer

Idag började min dag bra och jag mådde ganska bra. Jag har haft besök på förmiddagen. Tänk vad det kan hjälpa att få prata om det som hänt och om gamla minnen. Vad en kram kan kännas bra. Att skratta med någon. Det hjälper så mycket.


Sen blev det genast jobbigare igen när vi var till begravningsbyrån och skulle titta på kist dekorationer. Allt sånt här måsten gör en så trött.

tisdag 8 februari 2011

Saknar

Mer än en vecka har gått nu sen du lämnade oss. Det har varit mitt livs värsta vecka. Inget kommer någonsin bli som tidigare. Jag saknar dig oerhört mycket.

Idag var vi till begravningsbyrån och lämnade in dödsannonserna. Det kändes tungt att göra det men det som var jobbigare var att åka till gravkapellet och titta. Det var fint där men att se platsen där kistan kommer att stå var fruktansvärt. Vi har även bestämt urna idag. Tänk om man bara kunde knäppa med fingrarna och så var allt klart. Allt känns så tungt och jobbigt så orättvist. Sen har vi börjat prata om vilken typ av grav det ska vara. Eftersom att du ville bli kremerad så blir det ju så men jag vill ha jordbegravning den dagen jag går bort om många, många år så blev det en fundering hur vi ska göra. Man vet ju aldrig vad som händer i framtiden men det är en sak jag måste tänka på ifall vi ska begravas tillsammans. Ska vi ha endast en urngrav och då inte kunna bli begravda tillsammans eller ska det vara en grav där kistor får plats. Det är ett svårt beslut eftersom att jag inte har någon som helst aning om vad som kommer att hända i framtiden.

Prästen har kontaktat oss och vi ska träffa honom antingen i eftermiddag eller i morgon.

fredag 4 februari 2011

älskade storebror..

Jag har påbörjat denna text så många gånger, men fått avsluta för att jag inte klarat av att skriva...

Jag kan inte fatta att du är borta.. jag fyller dagarna för att orka stå ut, för så fort jag får en lugn stund kommer verkligheten ikapp mig och jag bryter ihop. Jag saknar dig så fruktansvärt mycket, men som det blev på slutet behövde du får komma till en plats med evig vila och utan smärta. Jag klarade inte av att följa de andra till Sundsvall för jag skulle inte klara av att göra alla de måsten som de gör nu inför din begravning och liknande. Jag hade även ångest för att besöka sjukhuset igen och hade inte tänkt göra det på lång tid, men när jag fick veta att Moa tappat Bä där så bara agerade jag, hon fick inte förlora er båda.. så jag åkte dit och hittade Bä, men kom på mig själv med att vara påväg bort mot ecmo och dig..

Du ska veta att du har fantastiska vänner som tänker på dig och skickar all världens kärlek och du vet att du ALLTID kommer att finnas i våra hjärtan... vi saknar dig så det gör ont. Vi är dig evigt tacksam för allt fint du har gett oss, där de största gåvorna är Rosi och Moa, utan dem skulle framtiden kännas ännu tyngre.. när vi ser på Moa så ser vi dig!

Idag har Lee varit i Luleå och begravt sin mamma, då tände hon ett ljus för dig och bad Lena ta hand om dig där uppe.. vi pratar om er mycket och har bestämt att du får köra runt henne i taxin däruppe då hon inte kan gå med sitt ben...
Ni får ta hand om varanda, våra underbara änglar...

ögon kan glittra, läppar kan le - men sorgen i mitt hjärta kan ingen se..

jag saknar dig älskade storebror...

torsdag 3 februari 2011

Begravningsbyrå

Igår var vi till begravningsbyrån. Nu är dag och tid för begravningen bestämt. Vi skulle även bestämma kista vilket var så svårt. Vi fick låna med oss en katalog hem. Senare på eftermiddagen hade vi bestämt oss och även vilka kläder du kommer att begravas med.
Det allra jobbigaste jag gjort sen jag kom hem var just att öppna din garderob och se alla kläder som du inte kommer att få använda igen.
Det luktade du om Brynäströjan när jag vek ihop den. Jag var sedan tillbaka till begravningsbyrån med kläderna och berättade vilken kista vi valt.

Vi har även varit till Mjösund och tittat på kapellet. Det känns otroligt viktigt för mig att du blir begravd nära oss så att jag och Moa kan gå dit när vi känner för det. Att Moa kan gå dit själv när hon blir större och har bekymmer med mamma om hon känner för det.

Det känns så fruktansvärt orättvist allting.

onsdag 2 februari 2011

Tack Lars

Jag har inte sovit mycket i natt heller.Det är väl inte konstigt egentligen mitt liv har ju blivit ett stort kaos nu. Den mest underbaraste man jag någonsin träffat har lämnat mig.
Det jag tänker skriva nu är egentligen skrivet till våran underbara Moa så att hon kan läsa när hon blir större.

Lars jag vill tacka dig för dom här fantastiska åren jag fått tillsammans med dig. Vi har haft så roligt ihop och vi hade så mycket mer vi ville göra så många planer på hur livet tillsammans skulle fortsätta. Nu blev det ju inte så utan nu är det min uppgift att leva vidare med Moa och göra allt som du ville att vi skulle göra. Det kommer inte bli lätt att gå vidare men jag har inget val. Jag ser knappt vad jag skriver för alla tårar det känns så fruktansvärt orättvist att du inte fick vara kvar hos oss. Att Moa ska vara tvungen att växa upp utan sin pappa och att jag ska vara tvungen att fortsätta utan dig. Jag har så svårt att fatta att det ska bli begravning nu istället för bröllopet.

Det kommer att bli så tomt utan dig. Jag märkte av det på en gång när vi kom hem och Moa skulle se på TV Vi hade inga kanaler och i vanliga fall hade jag ropat på dig och du hade fixat detta på ett ögonblick. Precis som du gjorde med all teknik. Du var så duktig. Vem ska nu grilla till sommaren. Det var ju du som var våran grillmästare. Ett av dina störta intressen var trädgården. Du tyckte mycket om att safta och sylta. Nu blir det ju jag som måste försöka klara av allt detta själv. Hockeyn var något annat som du älskade och då handlar det om Brynäs. Att stå på ståplats och heja fram Brynäs var viktigt för dig. Du var så stolt när Moa lärde sig säga Heja Brynäs! Vi funderar på att låta den vita matchtröjan få följa med dig i graven.Inget kommer att bli som tidigare men på något sätt så kommer allt att kunna fortsätta men just nu är det overkligt att förstå att vi måste klara oss utan dig

Att stå där bredvid sjukhussängen och se hur du lämnade mig/oss var det svåraste jag varit med om. Jag ville så gärna att ditt hjärta skulle komma igång igen men det gjorde det inte. Jag hade ju verkligen trott och hoppats att allt skulle bli bra igen att du skulle få komma hem till oss. Det enda positiva med det hela är att du slipper lida mer men det känns inte som en tröst. När vi fick se dig igen efter att dom hade tagit bort alla slangar och allt var jobbigt. Du såg inte ut som min Lars du såg så annorlunda ut. Så död ut.

Jag lovar dig att ta väl hand om din lilla prinsessa Moa som du var så stolt över och ville visa upp för hela världen när hon föddes. Jag tror att du fortsatte att kämpa som du gjorde för Moas skull. Jag kommer att berätta för henne vilken fantastisk person hennes pappa var och hur mycket du älskar henne. Jag tror att du kommer att vaka över Moa, bli hennes skyddsängel. Jag är så otroligt tacksam att vi hann få Moa så som vi kämpade innan jag äntligen blev gravid. Utan Moa hade jag aldrig klarat det här. Hon är solstrålen i mitt liv nu. Men även hon har det jobbigt och gråter efter dig. Jag stöttar henne men det är så svårt när jag själv är så ledsen.
Moas lilla lamm Bä försvann igår på sjukhuset så nu är sorgen dubbel för henne. Bä var speciell eftersom hon fått den av dig i när vi var i Säfsen förra året. Jag söker nu som en tok efter en ny bä men det är svårt att hitta en likadan.

Jag sitter nu här i vårat hem där vi skulle ha åldrats tillsammans. Nu kan jag bara hoppas att vi kommer att kunna bo kvar här i huset jag och Moa. Moa sover så det är väldigt tyst här. När hon vaknar kommer det att bli full fart här och då kommer allt att bli så mycket lättare.

Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och i mina tankar. Jag älskar dig så otroligt mycket.