Jag har inte sovit mycket i natt heller.Det är väl inte konstigt egentligen mitt liv har ju blivit ett stort kaos nu. Den mest underbaraste man jag någonsin träffat har lämnat mig.
Det jag tänker skriva nu är egentligen skrivet till våran underbara Moa så att hon kan läsa när hon blir större.
Lars jag vill tacka dig för dom här fantastiska åren jag fått tillsammans med dig. Vi har haft så roligt ihop och vi hade så mycket mer vi ville göra så många planer på hur livet tillsammans skulle fortsätta. Nu blev det ju inte så utan nu är det min uppgift att leva vidare med Moa och göra allt som du ville att vi skulle göra. Det kommer inte bli lätt att gå vidare men jag har inget val. Jag ser knappt vad jag skriver för alla tårar det känns så fruktansvärt orättvist att du inte fick vara kvar hos oss. Att Moa ska vara tvungen att växa upp utan sin pappa och att jag ska vara tvungen att fortsätta utan dig. Jag har så svårt att fatta att det ska bli begravning nu istället för bröllopet.
Det kommer att bli så tomt utan dig. Jag märkte av det på en gång när vi kom hem och Moa skulle se på TV Vi hade inga kanaler och i vanliga fall hade jag ropat på dig och du hade fixat detta på ett ögonblick. Precis som du gjorde med all teknik. Du var så duktig. Vem ska nu grilla till sommaren. Det var ju du som var våran grillmästare. Ett av dina störta intressen var trädgården. Du tyckte mycket om att safta och sylta. Nu blir det ju jag som måste försöka klara av allt detta själv. Hockeyn var något annat som du älskade och då handlar det om Brynäs. Att stå på ståplats och heja fram Brynäs var viktigt för dig. Du var så stolt när Moa lärde sig säga Heja Brynäs! Vi funderar på att låta den vita matchtröjan få följa med dig i graven.Inget kommer att bli som tidigare men på något sätt så kommer allt att kunna fortsätta men just nu är det overkligt att förstå att vi måste klara oss utan dig
Att stå där bredvid sjukhussängen och se hur du lämnade mig/oss var det svåraste jag varit med om. Jag ville så gärna att ditt hjärta skulle komma igång igen men det gjorde det inte. Jag hade ju verkligen trott och hoppats att allt skulle bli bra igen att du skulle få komma hem till oss. Det enda positiva med det hela är att du slipper lida mer men det känns inte som en tröst. När vi fick se dig igen efter att dom hade tagit bort alla slangar och allt var jobbigt. Du såg inte ut som min Lars du såg så annorlunda ut. Så död ut.
Jag lovar dig att ta väl hand om din lilla prinsessa Moa som du var så stolt över och ville visa upp för hela världen när hon föddes. Jag tror att du fortsatte att kämpa som du gjorde för Moas skull. Jag kommer att berätta för henne vilken fantastisk person hennes pappa var och hur mycket du älskar henne. Jag tror att du kommer att vaka över Moa, bli hennes skyddsängel. Jag är så otroligt tacksam att vi hann få Moa så som vi kämpade innan jag äntligen blev gravid. Utan Moa hade jag aldrig klarat det här. Hon är solstrålen i mitt liv nu. Men även hon har det jobbigt och gråter efter dig. Jag stöttar henne men det är så svårt när jag själv är så ledsen.
Moas lilla lamm Bä försvann igår på sjukhuset så nu är sorgen dubbel för henne. Bä var speciell eftersom hon fått den av dig i när vi var i Säfsen förra året. Jag söker nu som en tok efter en ny bä men det är svårt att hitta en likadan.
Jag sitter nu här i vårat hem där vi skulle ha åldrats tillsammans. Nu kan jag bara hoppas att vi kommer att kunna bo kvar här i huset jag och Moa. Moa sover så det är väldigt tyst här. När hon vaknar kommer det att bli full fart här och då kommer allt att bli så mycket lättare.
Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och i mina tankar. Jag älskar dig så otroligt mycket.
